För 63 dagar sedan mötte jag Johanna på Köpenhamns flygplats och en oförglömlig fantastisk resa tog fart.

Då kände jag inte Johanna alls. Jag visste i stort sett bara hennes namn, att hon kom från Värmland men bor i Oslo och att hon som mig, ville resa och se mer av världen. För varje dag som passerat har jag lärt mig något nytt om Johanna. Idag är hon en person som ligger mig nära hjärtat. Mot slutet behövde vi bara kolla på varandra så visste vi vad den andre tänkte, klyschigt men sant!

Att hitta en sån fantastisk människa som man kan umgås med tjugofyra timmar om dygnet i två månader och komma så bra överens med, och det viktigaste av allt - att kunna vara sig själv i alla lägen. Jag måste ha haft tur. Tur som fick kontakt med just Johanna.

Låter som ett kärleksbrev, hehe. Det jag vill komma fram till är att jag vill tacka Johanna! Tacka henne för två helt otroliga månader. Vi har sett och upplevt så mycket tillsammans. Bestigit ett jävla berg, förälskat oss i dykning, besökt fem olika länder och så mycket mycket mer.

Jag hoppas att hennes sista månad i Sydostasien blir minst lika fantastisk som våra tillsammans! (jag är inte alls bitter, hehe)

Vi ses snart igen!