Trots utmattningen från berget och ben som värkte så att jag nästan höll på att dö ställde vi oss vid landsvägen och väntade in lokalbussen mot Sandakan. Här finns inga fasta tider när bussen avgår - den kan gå nu, om tio minuter eller om en timma. Så vi stod där ett tag tills bussen äntligen kom och vi ivrigt vinkade in den. Somnade på direkten.

Efter sex timmar blev vi avsläppta mitt ute i ingenstans i staden Sepilok. Hade turen med oss att en taxi kom förbikörande, annars hade vi fått promenera 2,5 km till vårt bokade hotell (som verkligen ligger mitt i djungeln) och jag tror ärligt talat inte mina ben hade klarat av det just då. När vi kom fram till hotellet fick vi stående ovationer över att vi klättrat ner för berget samma dag. Folk var imponerade och det var vi själva med!

Till sepilok åkte vi för att hälsa på lite Orangutanger.. Men det slutade med att vi även fick hälsa på proboscis monkey eller long-nosed monkey som den ocksa heter (den har en sjukt cool lang nasa) och Grey Leaf Monkeys. Leaf apan var den vi kom närmast och en av dem älskade att svinga sig i mitt hår, haha. Det var häftigt att se orangutangerna, även om jag hade trott att vi skulle få komma närmare dem. Sa nagon puss blev det tyvarr inte.

Det var ett härligt dygn i Sepilok som avslutades med att läsa en bok i solen liggandes i hängmattan på hotellet.