Ja, då var det dags för det vi länge hoppats bli resans höjdpunkt - Borneo!

Imorgonbitti flyger vi till Kota Kinabalu som ligger i delstaten Sabah.

Vi tog som sagt hjälp av en turistbyrå här i KL då informationen som funnits på nätet varit bristfällig och de mail vi skickat har vi knappt fått några svar på. Huvudanledningen till att vi åker till Borneo och Sabah är nämligen för att bestiga Mt. Kinabalu som är sydostasiens högsta berg. Överallt har vi hört och läst att det måste bokas långt i förväg men vi fick, efter lite om och men, plats att bestiga berget redan på lördag.

Vet ej när jag har tillgång till wifi igen så lika bra att jag berättar hela vårt planerade äventyr nu - vi kommer att sova en natt i Kota Kinabalu, där blir vi upphämtade tidigt på fredag morgon och kör till parken nedanför berget. På lördagsmorgon börjar bestigningen med en promenad på 5-8 timmar som hela tiden går uppåt. Övernattar lite över bergets mitt på ett ställe som heter Laban Rata. Klockan tre på lördagsnatten startar den riktigt hårda biten av bestigningen. Här börjar andningen bli besvärlig (eventuellt), det lär vara svinkallt och sista biten är det klättring som gäller. Beräknas nå bergets topp lagom till soluppgången. Och känslan som infinner sig ska, enligt andra, vara obeskrivlig.

Sedan börjar vandringen nedåt då benen ska vara totalt körda - alltså ingen lätt match.

Jag är riktigt nervös (kommer otränade lilla jag klara det?) men har Johanna som peppar mig. Om jag inte sagt det tidigare så är Johanna guld värd - bättre resekompis får man leta länge efter! Jag är säker på att vi tar oss upp för det där jäkla berget (som vi kallar det för, hehe) tillsammans!